all our bruised bodies and the whole heart shrinks

Sitter på tåget hem till Norrköping igen. Som vanligt ingen platsbokning, så jag lovar att det kommer någon jävel och ska ha platsen jag sitter på. Om man ska lita på min gamla vanliga tur, dvs. 
En vecka har gått sedan jag såg Hampus, och jag saknar honom något så otroligt att det nästan är skrattretande. Men ikväll blir det "som vanligt" igen. Hemmagjord pizza, dexter, energidryck och pussar. 

Nu har jag dessutom fruktansvärt mycket pågång. Eller fruktansvärt mycket. Men håret mitt ska blekas, färgas och tillslut dreadas. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback