all our bruised bodies and the whole heart shrinks
all our bruised bodies and the whole heart shrinks
Sitter på tåget hem till Norrköping igen. Som vanligt ingen platsbokning, så jag lovar att det kommer någon jävel och ska ha platsen jag sitter på. Om man ska lita på min gamla vanliga tur, dvs.
En vecka har gått sedan jag såg Hampus, och jag saknar honom något så otroligt att det nästan är skrattretande. Men ikväll blir det "som vanligt" igen. Hemmagjord pizza, dexter, energidryck och pussar.
Nu har jag dessutom fruktansvärt mycket pågång. Eller fruktansvärt mycket. Men håret mitt ska blekas, färgas och tillslut dreadas.
Nu har jag dessutom fruktansvärt mycket pågång. Eller fruktansvärt mycket. Men håret mitt ska blekas, färgas och tillslut dreadas.
platå
jag blir tårögd så bra det är
all our bruised bodies and the whole heart shrinks
Försov mig, hade äcklig huvudvärk, gick till skolan efter lunch för att vara med på den sista lektionen. Det visade sig att vi dessutom ska sluta 25 minuter tidigare.
Ikväll åker jag till Hampus. Som i princip alla föregångna helger så ska vi göra hembakad veganpizza, dricka energidryck och kolla på Dexter. Bland det bästa som finns helt enkelt.
all our bruised bodies and the whole heart shrinks
Idag har jag diskat, städat, ätit och sovit. Nu sitter jag med en filt runt min och kollar på Dr. Phil, folk är galna.
Provprovprovprovprovprovprov
Franska, samhäll, matte, människans språk, naturkunskap.
Orkar inte.
all our bruised bodies and the whole heart shrinks
Jag tror jag mår bra nu. Det känns bra.
Även fast jag försov mig till halv tolv i morse, vilket gjorde att jag missade de två första lektionerna, så mår jag bra.
Även fast jag i princip inte har några pengar alls längre, och måste leva på den pastan och färdigsoppan som jag har i skafferiet fram till månadsskiftet, så mår jag bra.
Jag känner mig lugn.
Veganblogg
Så kallade humanister
Mitt då röda hår lyser i mitten av klungan.
hårplanering
För ett par veckor sedan färgade jag bort mitt knallröda hår och blev svarthårig igen. Inte för att det varar särskilt länge, då jag i slutet av januari ska göra det som jag varit sugen på i över ett år nu. Dreads.
Föreställer mig något liknande som det här:
det här med blogg kanske fungerar ändå
Det känns faktiskt som om det händer mer i mitt liv nu. Vilket inte är särskilt konstigt. Även fast jag bor i ett pyttelitet rum på ett halvnedlagt elevhem, går i skolan halva dagen och sen antingen sover middag eller träffar Hampus, så har det nog aldrig hänt så här mycket.
all our bruised bodies and the whole heart shrinks
Jag sitter i skolan. Naturkunskap. Har placerat mig längst bak i hörnet för att lyssna alldele för högt på La Dispute.
På höstlovet åker jag hem. Det är fem veckor dit, men ändå har jag börjat få ångest. Jag trivs här, men saknar ändå. Jag saknar katten. Jag saknar min lillasyster.
Fast vad saknar jag egentligen? På ett sätt känner jag mig så fruktansvärt känslokall, och jag vet att jag kommer må dåligt av att tillbringa tid där.
Ingen tror mig kanske, men jag har aldrig mått så bra som när jag flyttade hit. Det är lustigt hur en liten by kan förstöra en så mycket.
all our bruised bodies and the whole heart shrinks
Det är mycket som har hänt sen sist. Så mycket att jag skulle behöva flera timmar för att kunna dokumentera allting.
Jag har flyttat från min lilla barndomsby till staden med 85'000 fler invånare, Norrköping. Jag har börjat en ny skola och är numera en så kallad humanist. Jag gillar skolan. Den är stor, vacker och gammal.
Numera bor jag i ett litet krypin i ett halvnedlagt elevhem 200 meter från skolan. Det är otroligt litet och väldigt omysigt, men det duger för mig innan jag hittar en lägenhet. Jag har min egna lilla ugn på rummet och delar ett minikök med en annan tjej.
Jag och Hampus är officiellt ett par sedan en knapp månad tillbaka, och jag är världens lyckligaste flicka.
Jag mår bra.
20120804
Jag sitter mest hemma och funderar. Ångest, lycka, tankar.
Jag har under dessa dagar lyckats upprätthålla mitt humör under timmarna jag har sommarjobbat, beställt hem en iPhone 4s samt äntligen fått beskedet om min gymnasieplats.
Om bara två veckor flyttar jag, helt ensam, till Norrköping. Åh, som jag längtar.
